Att ha kameran på när elever deltar i fjärrundervisning gör att undervisningen fungerar bättre. Läraren ser om eleven förstår och hänger med, och det kan vara enklare att ha samtal som upplevs mer dynamiska och verkliga när man ser varandra på skärmen. Trots det kan det vara en stor utmaning för vissa elever. I det här blogginlägget skriver vi lite om hur vi på SMUL-akademin har upplevt fenomenet under de senaste två läsåren, och vad man kan göra för att motivera eleven att delta med kameran på.
Barn och unga är idag i relativt stor utsträckning välutbildade i att delta i undervisning via nätet. Fastän nätet ofta används har inte alla elever alltid haft mycket erfarenhet av s.k. fjärrundervisning. Det sistnämnda betyder undervisning i virtuella klassrum med hjälp av mötesverktyg som Zoom, GoToMeeting och Google Meet.
Det är en ganska stor skillnad socialt sett för barn och unga att delta i undervisning som sker via distans med uppgifter som delas via ett fildelningssystem, och där mamma eller pappa övervakar och stöttar (om detta sker, det är inte ngt givet i alla familjer beroende på kunskap och livssituation) och i ett virtuellt klassrum med en lärare och klasskamrater.
Distansundervisning kräver mindre socialt, medan fjärrundervisning förutsätter att eleven ska kunna ställa frågor till läraren, diskutera med hen eller andra elever, kunna vänta på sin tur och ibland t.o.m. kunna samarbeta med andra elever om vissa övningar kräver detta.
På SMUL-akademin ser fjärrundervisningen ofta lite annorlunda ut än när den har skett i vanliga skolan p.g.a. pandemin. Till exempel är klasserna mindre. Hos oss har vi 5–8 elever/klass – ibland t.o.m. färre om någon är sjuk eller bortrest – i stället för normen på 25–35 elever som verkar gälla i många länder. Våra elever pluggar också tillsammans med andra elever från många olika länder eller delar av en kontinent, där man kanske inte känner någon som man är i samma klass med sedan tidigare. Spridningen i kunskap inom en klass kan variera ganska rejält även om vi försöker identifiera språknivån innan läsåret börjar.
För blyga eller socialt osäkra barn och tonåringar kan en liten Zoom-klass med nya klasskamrater göra att eleven inledningsvis tvekar eller vägrar att ha kameran på. Vår erfarenhet visar dock att föräldern och läraren kan samarbeta för att stödja barnet och stegvis få hen att känna sig mer bekväm med kameran på under samtal med läraren och klasskamraterna.
Här är några tips:
- Sätt kurs mot målet innan första terminen börjar. Ta upp ämnet med ditt barn för att stämma av. Försök att inte lägga allt för stor vikt vid om barnet inte vill ha kameran på. Undersök orsakerna lite. Ibland kan det vara häpnadsväckande enkla orsaker som att storebror har lånat kameran och glömt låna tillbaka den. Om barnet inte vågar, lyssna och säga ”OK, ingen fara, men jag vill jobba på det lite under läsåret eftersom jag tror att du skulle tycka det vara roligare i slutändan om du kan delta på samma sätt som alla andra”. Du känner ditt barn bäst och vet när du kan pusha och när det är bra att ta det lite lugnt.
- Mejla ditt barns lärare och förklara situationen. Om läraren vet att barnet inte vågar kan hen börja med att be eleven dela sina svar i chatten på Zoom som vi på SMUL-akademin använder. Högläsning med kameran av fungerar också finemang.
- Skynda långsamt. Sätt ett långsiktigt mål med ett positivt språk, till exempel genom att säga att: ”Vet du vad jag tror? Jag tror att du kommer att våga i slutet av terminen/läsåret när du vågar lite mer och känner de andra eleverna.” Försök att inte visa besvikelse om det inte går lika fort som du önskar. Om hen känner press kan det gå ännu långsammare.
- Erbjud ditt barn att sitta bredvid under lektionerna. De flesta föräldrar som har barn i de lägre grundkurserna på SMUL-akademin sitter bredvid barnet som stöd oavsett barnets personlighet. För ett blygt och osäkert barn kan detta vara speciellt viktigt. För en tonåring som lider av samma rädsla kan det ha helt motsatt effekt; de upplever ofta föräldern som pinsam!
- Stäm av med läraren ibland för att se hur det går och om hen har fler förslag på vad som kan göras. Läraren kan erbjuda eleven att logga in tidigare för att säga hej som första mål, och sedan stänga av kameran när klasskamraterna kommer in i rummet. Om det passar i klassen kan läraren också uppmana eleverna att skriva vissa svar i chatten som ett första försök att komma igång socialt.
- Undvik varannan vecka modellen på SMUL-akademin. Vi såg förra läsåret att klasserna inte kommer i gång socialt förrän på våren om de bara ses varannan vecka. De klasser med elever som ses varje vecka är mer aktiva tidigare p.g.a. att eleverna lär känna varandra socialt.
- Hitta en kompis som vill vara med i klassen. Du kanske känner någon – på din hemort eller till och med i ett annat land – som ditt barn är kompis med och som skulle kunna plugga tillsammans med ditt barn.
För föräldern med säkra och utåtriktade barn kan det här inlägget vara svårt att ta till sig. Om du passar in i den här kategorin finns det andra saker som du kan göra för att hjälpa klassdynamiken och den sociala miljön. Du kan till exempel stämma av och fråga ditt barn om alla i klassen vågar delta. Om detta inte är fallet kan en diskussion om att vissa elever är blyga och inte vågar delta vara på sin plats. Om ditt barn gillar att spela kan chatten vara ett bra sätt att dela användarnamn på Minecraft eller Discord på. I spelvärlden kan ett blygt barn vara en ledare. Om så är fallet, kan gemensamt spel vara ett stort steg i gemenskapen – för alla i klassen!
